Stadsvandring i Lysekil

Colin Archer redningsskøyte Larvik

Redningsskøytenes hovedoppgave var å slepe inn fiskebåter når været ble overhending for dem. De forbedrede losbåtene som ble bygget først var også gode båter, mindre og rimeligere, men kunne ikke måle seg med «RS 1» i hardt vær og med slepekraft selv om de hadde en mast og større seilføring. To master viste seg å være veldig viktig for en redningsskøyte. Seilarealet var mer enn tilstrekkelig da arbeidet jo forgikk i kuling og storm, samt at mesanen ga bedre manøvreringsmuligheter under slep. Etter «RS 1»s redningsbragd i Havningberg i Finnmark var det ikke tvil om hvilken båttype det skulle satses på.

 Det ble bygget 37 seilende redningsskøyter til Norge og 3 til Russland. Omtrent halvparten ble bygget på andre båtbyggerier; Lyngør, Risør, Tvedestrand, Porsgrunn og Bergen. Colin Archer tegnet 3 forskjellige RS-tegninger for Norge og en større versjon til Russland. Svolværtypen «RS 12» ble introdusert i 1897. Den hadde litt mer stabilitet, men ellers var det mest kosmetiske forandringer i forhold til «RS 1». I 1908 kom Solli/Vardø-typen RS 21/22. Lengden var den samme som før, men bredden ble økt og skroget ble mye fyldigere i baugen. Denne var ikke like rask i moderat vind, men merkbart bedre i storm og med mer slepekraft.

Havstensund

Havstenssund är en småort i Tanums kommun, Bohuslän, Västra Götalands län och är beläget 7 km nordväst om Grebbestad, ytterst på en halvö, Tanumsnäset eller Havstenssundshalvön. Havstenssund är ett gammalt fiskeläge och var förr helt beroende av fiske och sjöfart. Höstens hummerfiske är viktigt för många, såväl yrkesfiskare som fritidsfiskare, men idag svarar försäljning och service av fritidsbåtar för den mesta av sysselsättningen på orten. Första gången som området kring nuvarande Havstenssund nämns, är i samband med en sjöstrid år 1196 mellan norske kungen Sverre Sigurdsson och hans motståndare, de biskopstrogna baglarna. I samband med striden nämns gården Sonaberg (nedanför ”Sönneberget”) samt Seimsfjorden som är ett äldre namn på Sannäsfjorden.

Grönemad

Grönemad är en småort i Tanums kommun i Bohuslän. Grönemad ligger vid kusten, 2 km nordväst om Grebbestad. Ett tidigare namn, som alltjämt lever kvar på många kartor, är Ulmekärrsand. Grönemad är ett gammalt fiskeläge och stenhuggarsamhälle med tidigare viss småindustri. Första gången som bebyggelse i Grönemad förekommer, är på en karta från 1694, på vilken ett hus finns utsatt. Grönemad var förr ett mycket öppet landskap. Någon strandnära bebyggelse fanns inte förrän i slutet på 1800-talet. När Grönemad under senare delen av 1800-talet befolkades allt mer, blev den huvudsakliga sysselsättningen stenhuggeri och fiske. De stora sillfiskeperioderna tycks inte ha inneburit något uppsving i Grönemad, utom möjligen den sista, i slutet på 1800-talet och de första åren på 1900-talet, då ett sillsalteri och en guanofabrik anlades i Krossekärr. Den verksamheten blev dock kortvarig – sillen tog snart slut.

Fjällbacka

Fjällbacka är en tätort i Tanums kommun, i Bohuslän. Mitt i Fjällbacka ligger det 74 meter höga Vetteberget. Genom berget går Kungsklyftan, tidigare kallad Ramneklovan (Korpklyftan). Klyftan fick sitt namn efter att Oscar II år 1886 besökte Fjällbacka. Det gamla Fjällbacka vänder sig, som många andra bohuslänska kustsamhällen, hukande nedanför bergen mot havet. Det nya Fjällbacka ligger på åkrarna in mot land och uppe på bergen. Utanför kusten ligger Fjällbacka skärgård och allra längst ut i väster ligger Väderöarna. Första uppgiften om Fjällbacka är daterad till år 1610. Under de följande seklen växte fiskeläget i samband med sillperioder. År 1742 besökte Pehr Kalm Fjällbacka och nertecknade då berättelsen om Gudmundsskäret, som ligger strax väster om Fjällbacka. Sillsalterier och trankokerier växte upp i området. Ackumulerade förmögenheter från fiske och fiskfrakter under sillperioderna gjorde att rederiverksamheten växte under andra halvan av 1800-talet. På 1840-talet omnämns Fjällbacka som ett av Bohuslän livligaste fiskelägen. På 1860-talet fanns ett 50-tal skutskeppare, ca 20 medelstora fraktfartyg, 165 lotsar och sjömän samt drygt 100 fiskare i samhället.