Stångehuvud

Teklas stuga

Den oansenliga träskylten vid vägen avslöjar inte mycket. Teklas stuga står det. I all enkelhet. Men det enkla är det sköna, för en bit in i skogen gömmer sig en genuin sevärdhet.
Vi ger oss in i den dalsländska skogen. Stigen ringlar sig fram och vi kryssar mellan myggen. Där inne ligger den. Teklas stuga. En gammal ryggåsstuga som byggdes för över hundra år sedan. En stuga som bär på sin egen berättelse. Berättelsen om Tekla och hennes mor Maria.

De bodde där tillsammans i stugan. Utan elektricitet. Utan vatten. Vattnet fick de hämta hos grannen, med en hink som var full med hål.

"En får skönna seg hem inna vattnet tar slut", lär Tekla ha sagt.

De hade inte heller någon fotogenlampa, utan använde lysstickor om de behövde ljus. Maten lagades i den öppna spisen.

Många minns att det brukade vara väldigt mörkt hemma hos dem, säger Emmy.

Tekla och Maria var mycket fattiga. Maria tjänade som piga och när hennes inkomster inte räckte till hjälpte folk i trakten till med mat och avlagda kläder.

Tekla sägs ha varit en mycket blyg kvinna. Hon arbetade som kökspiga på stadshotellet i Uddevalla, och sommartid på Gustafsbergs badhus. För att spara in pengar på bussresan brukade hon gå delar av sträckan. Mötte hon då någon på vägen gick hon ner i diket och vände ryggen till.

När Teklas mor Maria dog slutade Tekla att arbeta och levde ensam i stugan tills hon flyttades till Dagsholms ålderdomshem 1956. Tekla dog 1961 och vilar nu bredvid sin mor Maria på Torps kyrkogård.

Se bildspel Teklas stuga!

Tekla och Maria var mycket fattiga. Maria tjänade som piga och när hennes inkomster inte räckte till hjälpte folk i trakten till med mat och avlagda kläder.
Tekla sägs ha varit en mycket blyg kvinna. Hon arbetade som kökspiga på stadshotellet i Uddevalla, och sommartid på Gustafsbergs badhus. För att spara in pengar på bussresan brukade hon gå delar av sträckan. Mötte hon då någon på vägen gick hon ner i diket och vände ryggen till.
När Teklas mor Maria dog slutade Tekla att arbeta och levde ensam i stugan tills hon flyttades till Dagsholms ålderdomshem 1956. Tekla dog 1961 och vilar nu bredvid sin mor Maria på Torps kyrkogård.

Se inomhusbilder från Teklas stuga!

Svamptider

Om snubben har ätit av vissa av de här svamparna förstår jag att han lämnat kvar cykeln!

Se bildspel!

(Bilderna tagna med mobiltelefon Nokia N95)

Lahällavägen

Lahällavägen i augusti.
För att titta på bildspel klicka här. (Bildspelet kan styras manuellt men kan även köras automatiskt. Om bilderna inte hinner bli skarpa - kör manuellt!).

Frukt på Lahällavägen

Katja är en äppelsort vars skal är av en mestadels röd färg. Äpplet skapades genom korsningen av två brittiska äpplen, James Grieve och Worcester Parmän. Blomningen är medeltidig, och Katja pollineras av bland annat Alice, Aroma, Cortland, Cox Orange, Discovery, Ingrid Marie, James Grieve, Lobo, Melba, Mio, Oranie, Quinte, Summerred och Transparente Blanche.

Tidigt på morgonen när daggen fortfarande bildar vattendroppar.

Plommon Opal.

Munkedalsbron

Vy från bron med Munkedals hamn och Gullmarsfjorden i bakgrunden.

Utloppet av Örekilsälven från Munkedals småbåtshamn.

Sista justeringarna på bron innan trafiken släpps på.

Livat i starholken

Kollar läget för första flygturen.

Islandsflickan "Smörblomman"

"Smörblomman" bland smörblommor.


Samantha döpte fölet till "Smörblomman".

Bäckefors bruk

Bäckefors bruk ett genuint brukssamhälle.

Lahällavägen

Lahällavägen 11 (längst bort) fotograferat med Olympus SP-550UZ med 400 mm på frihand.

Lahälla i maj

Nu är våren här! Lahällavägen med Preemraff i bakgrunden.

Vintern är här

Vinter när det borde vara vår!

Uppvaknande

Lysekil vaknar ur vinterdvalan

Lysekil

Lysekil i mars

Lahälla hamn

Vårpromenad

Bröllop 2008-02-23 i Lysekils kyrka

Lisa och Tom gifter sig i Lysekils kyrka 2008-02-23

Utdrag ur Bohusläningen 2008-02-20

Australien nya hemlandet

Studierna ledde till både kärlek och jobb för Lisa Green

Först var det meningen att Lisa Green bara skulle studera till dykinstruktör i Australien. Men under utbildningens gång träffade hon Tom Comerford och blev kär. På lördag gifter de sig i Lysekils kyrka. Sedan bär det av till Australien.
- Det finns nog vissa saker som jag kommer att sakna när jag återvänder till Australien, säger Lisa Green. Bland annat mina föräldrar och vänner. Dessutom har jag jobbat som fritidsledare på Brastads fritidsgård sedan i somras. Givetvis kommer jag att sakna alla trevliga ungdomar. Dessutom brukar somrarna i Lysekil vara fantastiska. För tre år sedan åkte Lisa Green till Melbourne tillsammans med en kamrat.

- Vi tyckte att det hände alldeles för lite i Lysekil och bestämde oss för att åka så långt bort som möjligt. De två bestämde sig till slut för att börja studera på ett universitet i Melbourne. Studierna finansierades genom lån från Centrala studiestödsnämnden.

- Utbildningen tog cirka två år om man räknar med praktik på sex månader, säger Lisa Green. Många moment Under utbildningen lärde hon sig en hel del saker som har med dykning att göra. Det handlade bland annat om att starta en egen dykaffär, organiserar dykutfärder och en hel del annat. I utbildningen ingick även att gå igenom de olika utbildningsstegen inom dykorganisationen Padi för att bli instruktör. Den som ska gå denna utbildning måste ha minst 100 genomförda dyk.

- Detta var något som passade mig, säger Emma Green. Att dyka är verkligen roligt. Det finns så många vackra saker att titta på. Huvuddelen av utbildningen genomfördes i Melbourne. Men det var också en del praktik vid Stora Barriärrevet. Dök med hajar

- Jag var där tillsammans med mina klasskamrater i närmare två veckor och vi gjorde massvis med dyk, säger Emma Green. Vi såg bland annat hajar, sköldpaddor och havsormar. Under utbildningens gång råkade Lisa Green träffa Tom Comerford. Han var bror till en av Lisa Greens klasskamrater. Det slutade med kärlek.

- På lördag gifter vi oss i Lysekils kyrka och det innebär att jag får namnet Lisa Comerford. I början av mars bär det av till Australien igen. Det är klart var de två ska bosätta sig. Lisa Green har fått ett erbjudande om ett jobb som dykinstruktör i Melbourne. Men hon funderar också på att söka jobb längre norrut i Australien för att kunna jobba som dykinstruktör nära Stora Barriärrevet.

- Det handlar om dykning i världsklass. Flera av hennes klasskamrater har fått jobb på olika dykcenter i denna del av Australien.

- Det är ganska lätt att få jobb som dykinstruktör, säger hon.

Ingvar Spetsmark

mailto:ingvar.spetsmark@bohuslaningen.se

0523-146 91